lördag 16 juni 2012

I ottan steg jag upp efter en mardröm!

Sitter och läser bloggar och äter smörgås med hela korn(ingen jävel vet vilka) och philadelphiaost. Jag dricker grumlig äppeljuice för att skölja ner kornen så de inte ska fastna i gommen.

Jag har drömt en mardröm och vaknar helt svettig. Den var så verkligt att jag blev rädd. Jag hade tänkt att bloggarna jag läste skulle skingra mina tankar. Att besvikelsen av att Sverige åkte ur EM mot England igår skulle göra sig påmind men drömmen ligger kvar som en smak av sur mjölk eller avslagen öl eller kallt kaffe i munnen. Bittert!

Mina älsklingar sover än. Jag borde också göra det!!

Det bor nog en liten alien i min mage. I går bjöd den på vågsvall efter matchen. Jag trodde själv att jag skulle föda barn under Sveriges första mål mot England. I går innan matchen hade jag förvärkar delux. Jag var helt beredd på att det skulle smälla till i natt MEN det har det alltså inte gjort. 17 dagar till BF and counting.

Tillbaka till drömmen då. Jag vågar inte skriva ner den. Inte för att jag är rädd att den blir en sanndröm men för att den är en riktigt mardröm att tänka på även som vaken. Usch! Varför drömmer jag så?

Läste på en annan blogg av en gravid kvinna att hon också drömmer otäckt. Självklart hade flera kommenterat att de också gjort det som gravida, så jag vet att det är nåt vi gör, men ändå! Jag gillar det inte alls, lik förbannat!






Jag letade efter bilder på mardrömmar. Det gjorde bara upplevelsen mer förskräcklig, så det fick bli den snälla bilden på den snälla drömmen istället! Det kryper i mig, iiiilll!

Jag vet inte vad det blir för väder idag. Har inte rullat upp gardinen. Mannen ska åka och fixa syskonvagn och regnar det blir det städ. En runda till torget och fylla på frukt och grönt och sen får vi se.

Blir det solsken tar vi städ imorn. Då går vi till stranden och äter glass, som önskat igår. Nä men titta, nu lyser solen igenom solskydden i vardagsrummet. Hörde någon min tysta önskan??



Igår åt vi middag på uteplatsen trots att solen låg bakom ett hölje av dis. Färsbiffar med vitlök, biber och oregano med stekta potatisklyftor och kryddstark champinjonsås. Nu när jag vaknade stod tallriken med resterna i disken. Maken kollade film sent och har blivit sugen på mer, kul för kocken att se!

D är i sitt esse. Hon röjde runt i sitt rum med sin far farandes efter innan matchen. Efter blöjbyte och välling fick hon sitta hos mig. en ilsken gravid kvinna tittandes på en besvikelse till första halvlek men hon är tapper. I pausen kröp vi ner i vår säng och mös. Jag masserade hennes rygg och ben lite lätt och berättade för henne att hon är det ljuvligaste som finns och att jag älskar henne mer än livet!

Hon somnade och jag luktade på hennes varma lilla kropp! Finns det nåt bättre? Nä, det gör inte det.
Att få vara mamma är ett privilegium, tycker jag. Tänk alla dem därute som önskar och kämpar men aldrig når dit! Usch vilken förlust av något man aldrig har haft!!

Vad gör förlusten i en fotbollsmatch då? Alltid står saker i realitet till nånting annat. När jag kommer på det så brukar jag bli lugn. Som med drömmen antar jag. Den kunde ju varit sann men den är inte det och kan inte heller bli det. Jag nöjer mig med det och vågar krypa ner bredvid min man och älska honom ännu lite mer än när jag vaknade!






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar