Min blivande man mötte mig vid Fathi hotell. När jag landade på Antalyas flygplats ett par timmar tidigare köpte jag med mig cigg och Whiskey till honom som jag visste han ville ha. Det pirrade i hela kroppen och jag längtade tills vi skulle få ta i varann igen. 3 månaders väntar var över. Sena nätter på msn skulle äntligen ersättas med 10 dagar tillsammans IRL! Jag kände mig så lycklig. När jag kom fram till hotellet med taxin en timme tidigare och skulle checka in fanns inte min bok ing. Det löste sig då jag plockade fram bekräftelse på bokning och betalning. Jag hade tänkt duscha och göra mig fin men var alldeles för nervös så jag packade tafatt upp, leendes och med förväntansfull blick! Tänk att jag skulle få se min fina R igen!
När han kom såg jag på håll att det var han i det dunkla gatljuset. Hjärtat ville hoppa ur kroppen och jag kände mig så uppspelt och började darra på händerna av nervositet. När jag äntligen fick krama honom och känna värmen från hans kropp så kände jag mig så överväldigad och så älskad! Han hade ett sätt att ta i mig som ingen annan haft. Det kände jag redan första kvällen. Det gör han fortfarande. När jag borrar in mig i hans famn, trött, ledsen eller upprörd, likväl som lycklig, upprymd och kärlekstörstig så känner jag att jag har valt helt rätt! Efter bråk, oro, missförstånd, svartsjuka, ibland alltför elaka ord så vet jag ändå att det är vi. När jag ser hur han älskar sina barn. Hur han aldrig ger nej till att ställa upp, göra mig en tjänst eller bara lyssna på mig och finnas där. Vi förstår varann, vi möts halvvägs. Vi är inte alltid överens menvi stöttar varann och lyfter varann när nån är nere och peppar och berömmer varann. Han får mig att känna mig vacker och åtråvärd och bekräftar mig varje dag! Vi har haft tuffa tider men tagit oss igenom det! Inte sällan har vi haft oddsen och kritiska människor emot oss men det har snarare stärkt oss än sänkt oss. Här är vi gifta, sammanboende, stolta 2 barns föräldrar 4 år senare! Om 12 dagar är det exakt 4 år sen vi träffas. Tack Loppan för att du tvingade med mig till turklandet!
Kvällar och dagar, mornar och nätter var vi tillsammans och vi ägde tiden, livet och varandra! Vi åt god mat, sov länge, tätt omslingrade, gick på hotellets hamam tillsammans, badade i den iskalla poolen, gick längs stranden, vilade oss i sanden. Åt lammracks, glass, vattenmelon och fikon, drack vin och pratade nätterna långa med ett paket cigg och invirade i täcket på balkongens plaststolar. Vi hittade vår egen stjärna. Den satt precis under månen en natt och vi kan båda hitta den på himlen än idag en stjärnklar natt! Vi förlovade oss när jag varit där i 4 dagar. Jag hade tänkt på det sen skiljdes åt gången innan. Mina 2 första veckor med R ska jag beskriva senare. Jag vill bara förklara vilken lycka det var att känna att jag hade träffat rätt, mannen i mitt liv. En människa som var på samma plats i livet som jag. Som ville vidare, tillsammans, när allt kändes så rätt. Ingen av oss tvivlade. Det har vi aldrig gjort. Inte ens när bi har gått igenom mörka och tuffa tider. Det har bara övertygat oss ännu mer att det är rätt. Visst vill jag strypa gubben ibland och han mig, det vet jag! Rätt ofta i land;).
Men sen ler han så där snett som han gjorde i baren första kvällen och då är jag tillbaka i förälskelsen land och vi skrattar och har redan glömt bort vad vi bråkade om. Vi är väldigt bra på det. Att gräla och rensa och sen skratta och glömma och gå vidare. Då är det liksom över, färdigt och sen fortsätter livet. Vårt liv tillsammans som bara har börjat!
