Bildkavalkad

Själen har varit dyigare än...

...botten på en småländsk insjö!!

Jag har varit rejält deppig efter vi kom hem från Turklandet! Tack för att jag har fått det bästa i livet, barn. För annars hade jag nog inte tagit mig ur sängen.

Fast vi fångade solen med oss hem så kom snön som ett brev på posten när vi kom hem.
Maken gick snällt in och körde snö på jobbet och våra dubbeldagar fick ett abrupt slut!
Likadant var det med min energi!! Den var slut! Jag behövde semester efter semestern!

Har ni känt så nån gång?

Min själ är djup och hålet som blir när jag tar slut på energi, det blir som med kvicksand, enormt fort helt okontrollerat djupt och omöjligt att komma upp ur, känns det som.

Sen kom solen och nu har maken kunnat ta ut sina dagar. Jag har ändå fått noll sömn för mini har tokammat och bitit sönder mina bröst i sitt tandsprickande sugbehov. Jag tror hon vet att amningen snart är över! Det går inte att ha bröstvårtor som ser ut som korvskinn, som på överkokt varmkorv!

Nu ligger jag i sängen igen. Maken fick som vanligt sova ut och då brukar han ta lunchpasset så jag får vila ett par timmar.
Tack för det!

Jag skriver mer efter påsk. Då blir det bilder och mer om resan.

Nu tackar jag min nyfunna vän och granne J, för hennes stöd och sällskap under veckorna som gått. Jag har hittat en sann vän på gamla dar och är så tacksam för det!

Glad Påsk där ute!

Nu går den här käringen och lägger sig. Hon har häxat klart för idag!

Familj, familj, familj!💜💛❤

Jag har världens finaste familj!

Det tycker väl alla tänker ni men för mig är det så stort att ha en egen familj. Jag hade tappat hoppet om att träffa nån! Han har förändrat mitt liv helt, min man.

Jag tycker att mycket i livet var ganska piss. Nu är min vardag så värdefull. Mina barn är den finaste gåva jag fått. Det hade inte gått utan min man.

Jag har varit elak och dum mot honom. Framförallt under mina graviditeter, då jag mått piss, de 5 första månaderna, i alla fall. Mina hormoner har varit mina värsta fiender under lång tid. Jag har varit en argbigga. Ändå står han ut och sviker inte. Visst blir han arg och får nog ibland men han skulle aldrig gå. Han ger inte upp, han sviker inte. Han bryter inte ett löfte.

Han har gett mig hopp om livslång kärlek till en man. Jag är så tacksam att han vill leva med mina egenheter och att han älskar mig i nöd och lust.

Vi har verkligen satts på prov under vår korta tid ihop. Så mycket har hänt, så fort.

Vi är starka ihop. Vi går inte sönder så lätt. Vi är båda övertygade om att vi inte får mer att kämpa med än vi klarar av. Fast det är svårt att förstå varför vissa saker händer, så vet vi båda att vi klarar oss. Tillsammans!!

Våra fantastiska flickor sover. Jag vill bara ligga bredvid dem båda och lukta på dem och känna deras varma små kroppar.
Det finns inget bättre!

Jag får stå emot och låta dem vänja sig att sova i egna sängar igen, efter 3 veckor i en hög, på samma madrass!

Jag hade tänkt skriva om resan men valde att hylla min familj istället!

Tar detaljer om resan en annan dag. Nu ska jag ge resten av min vakna tid till min man, denna tisdagskväll!

God natt!

Äntligen hemma från turklandet!!

Dryg hemresa!!! Svin kallt men ändå renare luft. Det känns med en gång. Känns ovant men väldigt skönt att vara hemma igen!

Det har varit intensivt men mysigt att träffa Rs familj. Som barnen har trivts och farmor och farfar med dem!!!

Det är bara så jobbigt att lämna. Alla gråter. Inte minst jag😭.

Nu ska jag sova. Mini kryper omkring på knäna och reser sig upp mot allt i vardagsrummet. Maken kollar på sin saknade tv!!😃. Liten sover djupt!

Imorn blir det till att handla och packa upp och tvätta. Ska ta världshistoriens längsta dusch också!!! Nu ska jag lukta på min fina dotters nyklippta hår.

Skriver mer imorn!