Jag har varit rejält deppig efter vi kom hem från Turklandet! Tack för att jag har fått det bästa i livet, barn. För annars hade jag nog inte tagit mig ur sängen.
Fast vi fångade solen med oss hem så kom snön som ett brev på posten när vi kom hem.
Maken gick snällt in och körde snö på jobbet och våra dubbeldagar fick ett abrupt slut!
Likadant var det med min energi!! Den var slut! Jag behövde semester efter semestern!
Har ni känt så nån gång?
Min själ är djup och hålet som blir när jag tar slut på energi, det blir som med kvicksand, enormt fort helt okontrollerat djupt och omöjligt att komma upp ur, känns det som.
Sen kom solen och nu har maken kunnat ta ut sina dagar. Jag har ändå fått noll sömn för mini har tokammat och bitit sönder mina bröst i sitt tandsprickande sugbehov. Jag tror hon vet att amningen snart är över! Det går inte att ha bröstvårtor som ser ut som korvskinn, som på överkokt varmkorv!
Nu ligger jag i sängen igen. Maken fick som vanligt sova ut och då brukar han ta lunchpasset så jag får vila ett par timmar.
Tack för det!
Jag skriver mer efter påsk. Då blir det bilder och mer om resan.
Nu tackar jag min nyfunna vän och granne J, för hennes stöd och sällskap under veckorna som gått. Jag har hittat en sann vän på gamla dar och är så tacksam för det!
Glad Påsk där ute!
Nu går den här käringen och lägger sig. Hon har häxat klart för idag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar