onsdag 28 september 2011

Morbror åker hem till Stockholm

:(
D sover eftermiddag. Hon är helt slut efter gårdagens underhållning på namngivningskalaset.
Vi ska träffar hennes morbror så fort hon vaknar. Sen åker han hem till Stockholm och vidare till Trinidad och blir borta länge. D älskar honom och det är ömsesidigt. Det märks!

Vi kommer sakna dig bror/morbror.
Pussar från oss till dig!

Lyckad namngivning.

Skulle fixat med maten själv men efter övertalning av mamma att underlätta för mig själv så fick jag hjälp av pappa och lillebror att handla goda delikatesser, bröd, vin och tårta. D var på ett strålande humör och showade för hela familjen. Vi åt gott och skålade. Jag i äppelmust. D i vatten och de andra i vin:)
Morfar höll tal. Jag klarade inte ens av att läsa upp kort. Orden fastnade i halsen. Så jag lät bli. Mormor grät. Annars var allt toppen. Enkelt och mysigt.

Loppan var sjuk och kunde inte vara med men Ds morbror, som också numera är hennes fadder, tillsammans med Loppan, fick hålla henne när Morfar gav henne namnet. Jag och R höll varandras händer tajt. Jag hade köpt en första ros till D, som ska pressas och sparas i babyboken.

Jag och R har gjort en tavla till henne, som beskriver vår kärlek till vår fina ängel. Mormor och morfar köpte en fin armbandslänk och min ring från mamma(mormor) får hon ärva och bära den dagen hon har tjocka fingrar nog. Eller vill ta in den. Tills dess bär jag den fortfarande på mitt finger.








måndag 26 september 2011

HIF, kusinträff och namngivning



Mitt hemmalag HIF är redan klara med 3 matcher kvar efter MFF 1-1 mål mot AIK igår. Tack för det!:)
Riktigt kul då vi var rykande nära förra året men fick se oss besegrade av våra ärkerivaler MFF.

Min lillebror är hemmafrån Stockholm. Han är bara hemma en kortis så idag ska vi träffa honom och möta upp med min storebror med familj och umgås. Mannen jobbar och har skola ikväll.
Imorn firar vi en enkel namngivning med min lillebror, mamma, pappa, min bästa väninna Loppan och mannen, dottern och jag såklart. Storebror med familj kan inte vara med och om vi väntar kan inte lillebror vara med eller så får vi vänta 5 månader tills han är tillbaka från Karibien, dit han åker och spelar in musik med en nysignad artist, hans bolag har. Därför kör vi nu annars hinner D bli året.

Det blir en enkel tillställning med mammas mat och min tårta. Ett fint ljus, en dikt, fadderbrev och sen lite mys. En vanlig sketen tisdag.

Min dotter är värd att firas med pompa och ståt men då vi egentligen hade tänkt vänta tills hon var friksförklarad men fick boka snabbt då lillebror har svårt att planera, så fick det bli så här. Vi ska ha kalas för de närmsta när hon slipper undersökningar och annat skit. Då ska vi fira rejält.

Hennes pappa och jag firar henne varje dag och det är viktigast!

Nu ska jag kolla tårtrecept och äta lunch. Lillfian sover, så jag får passa på. Sen blir det barnrytmik och sen ladda för träff med kusiner och morbröder.

torsdag 22 september 2011

Baby converse med twist, tobaks gubbe och pasta pasta!(

Jag tänkte skriva inlägg tre gånger idag men detta får bli tre-i ett istället, därav rubriken. 

Efter 3 nätter av vaket barn och två dagar av dåligt matintag av dotter verkar det ha vänt i dag. D har ätit bra, sover redan gott och har varit go och glad nästan hela dan. Det är hon ju jämt, lilla goa unge men ibland är det rutten mage eller snorig näsa, otäck dröm eller annat som stör. Det vände idag när Loppan kom på besök.

D fick de sötaste converse skorna i historien, storlek större, så nästa år, rultar hon nog runt i dem. Så länge pryder de stegen i sovrummet tillsammans med ett mjukdjurs får från J, (tack för den söta present fina J).

Det var underbart att få prata med brunbrända Loppan igen. Hon har haft en underbar semester med sin älskling och en trygg resa, så jag är nöjd. Oron i min mage har lagt sig. Tack för det! Nu är jag glad som en spelman. Jätte glad för Loppans skull. 

Vi hade en mysig fika, som alltid med prat om livet, kärleken, hennes resa, framtid, män, barn, snor. Ja, allt under solen, i princip. Jag älskar min Loppa och är glad att hon är hemma igen. D älskar henne också. Loppan är Ds okrönte moster. Loppan är nämligen som en lillasyster för mig. Då blir det så. Hon får D som systerdotter på köpet liksom:). Det verkar vara till bådas förnöjelse.

Efter fikat mötte jag upp en arg make med en sovande bebis i vagnen. Han skulle hämta ett intyg från skolans reception men de hade stängt trots löfte om öppet. Till saken hör att mannen slutat puffa och tuggar numera tobak. I sådana fall, saknar han pinnen och jag också. Det gick över efter bryt på vägen hem. Surande över en kopp te och pussar från en uppvaknad dotter. Allt gott! Allt glömt!

Nu sover de båda tätt intill varandra och jag har ätit en god hemmalagad korvgryta med pasta.

Recept:
4 pers. 20 minuter, inklusive förberedelser.

Pasta ca 300 g. Följ koktiden och lämna lite kokspad i kastrullen. Då blir inte pastan tråkig men kokar inte heller vidare på eftervärme. 

ca 400 g valfri korv (vi brukar använda kyckling eller ox- grillkorv)
1/2 grovhackad lök
2 klyftor grovhackad vitlök 
1 turkisk paprika (biber) (kan självklart uteslutas.Vi köper färsk grön, på grönsakstorget här i Hbg)
1 slantad morot
1/2 tärnad aubergine
1 brk tomatkross
5 dl vatten
1 (ox) buljongtärning ( eller valfri  fond)
ca 1 dl grädde
1 krm cayennepeppar 
1 krm svartpeppar, ur kvarn
1 tsk strösocker
ev. 1/2 tsk salt

Låt smör smälta med en skvätt olja i en het panna. Tillsätt grönsakerna och fräs lite försiktigt. De ska bara bli lite lätt gyllenbruna. Peppra med lite cayenne. Tillsätt slantad korv, bryn lite lätt. Häll på tomatkross och vatten. Tillsätt en buljongtärning, socker, svartpeppar och sänk värmen till strax under medel och lägg ett lock på glänt. Låt puttra i ca 8 min. Smaka ev. av med salt och häll på grädde. Låt koka upp. Smaka av igen. 

Servera blandat med pastan eller på svenne vis, (Vi serverar i djup tallrik) med pasta i botten och sås på toppen. Ev färsk ört och någon god hyvlad ost på .

Smaklig spis!

Nu ska jag diska sen amma innan nanna.

Godnatt!

lördag 17 september 2011

Välkommen hem!

Om två timmar landar Loppan i Malmö. Åh så skönt. Jag har längtat och oroat mig för hennes resa som en dålig morsa. Jag gillar henne. Hon gillar inte att flyga. Själv dessutom. Jag älskar det. Jag är stolt att hon gör det:)

Mannen snarkar värre än en ångvält. Jag ska stänga av kökskranen som droppat i timtal sen ska jag schlafa.
När mobilen "plingar" har hon landat.

Ps. Jag hatar Wordfeud appen. Jag är hooked. Och jag vinner mot de flesta, haha.



Bild lånad av wordfeud.com

"Public Service"...

är så underskattat! Jag betalar gärna TV-licensen. Jag älskar SVT. Jag kan väl tycka att en del av P(1,2,3,4) radiokanalerna är botten eller snarare en del av programmen men samtidigt är en del sjukt kul och många riktigt kult.

Men tillbaka till SVT. Jag är en älskare av brittisk humor och brittiska kriminalare. Jag älskar "Friday night dinner" (med Tamsin Greig, en av mina favoriter) som går på 1:an nu i kväll (21:45-22:15). Det absolut bästa programmet genom tiderna är "En idiot på resa". Tack Loppan för att du tipsade mig. Jag gillar "Kalla fötter" och "The couplings" också. Inte för att de alla går på SVT och inte för att alla brittiska serier är bra MEN många, väldigt många.

Ibland kan jag längta tillbaka till tiden utan fjär(t)rkontroll och LCD. Tjock-TV i sin rätta bemärkelse. En stor ON/OFF knapp och "myrornas krig" och "tillfälligt avbrott".

Jag är för utveckling, förnyelse. Innovation. Absolut! Jag är bara lite nostalgisk nu men för att gå tillbaka till ämnet, HURRA för "Public Service"...

Mannen och dottern sover sen 8. Den store hade nack och huvudvärk och den lilla hade lekt sig övertrött med kusin C.

Nu tillbaka till programmet. Måste se hur det går med bäddsoffan, Newton affischen och väst-mannens far.

Ps. Jag har ätit himmalavad (termometrad) helstekt rosbiff med övermogen tomat och benne bearnaise och baguette med sesam. Låter urk men smakade så gott!

Kärlek









torsdag 15 september 2011

Livet rullar på i rask takt för de flesta av oss...

Så har det alltid varit. Jag ligger långt efter mina vänner som de flesta varit gifta/sambo i många år och skaffat barn mycket tidigare än jag. Jag får nypa mig i armen ibland för att fatta att jag inte längre lever själv och äntligen fått min egen lilla familj. Jag var solo så länge. Jag hade ingen aning om hur underbart det kan vara att vara två och bli tre. Jag har en annan förståelse för det nu. Men det är som sagt tufft också. Jag förstår att det varit det för mina vänner också. Så är det för oss alla. Det är inte enkelt att leva och älska.

Jag har varit besviken, känt mig övergiven och ensam. Jag har varit arg och ledsen. Jag tänker inte vara det längre. Jag har mått så dåligt en längre tid nu. Jag vill inte göra det längre. Jag vill andas igen. jag vill skratta, inte gråta, ha energi, lust och känna mig social och engagerad. Jag har bara varit orolig mamma och hustru i flera månader nu. Det kommer jag fortsätta vara. Det är det bästa "jobbet" jag nånsin haft.

Nu vill jag dela det med andra. Jag vill skratta med andra. Jag vill andas. Jag vill vara Linda på alla sätt jag kan. Hänger ni med vad jag menar?

Jag fattar nu. Jag vill inte vara arg längre. Jag vill skratta med andra.

Mormor är bäst..och Loppan är snart tillbaka!

Mormor är favoriten näst efter pappa, tycker D. Sen kommer morfar, på snudd lika poppis. Efter besöket hos min mamma somnade D tungt i vagnen. Jag hade lagt dörrnycklarna i en annan ficka och fick lite smått ångest men hittade dem så vi kom hem och undan den värsta blåsten. Det var stora regnmoln på himlen, så jag skippade att rulla förbi jobbet. Nu har de dragit bort och jag tittar mot en ljusblå himmel.

Jag har precis slukat sista skeden med gulaschsoppa och dricker nu mitt kaffe. D sover gott i min säng, trots att det klipps gräs nedanför fönstret, som är öppet. Hon är stentrött.

Jag ska passa på att maila lite och betala en räkning. D ska få lite stroganoff och banan när hon vaknar. Hon borde vara vrålhungrig då hon bara åt lite när hon ammade och sen åt pure´ kl 11.

På lördag kommer fina Loppan hem från ett stekhett Turkiet. Både jag och D längtar efter att få krama henne.

Snart får hennes E komma till henne och de kan äntligen skapa sitt gemensamma liv här i Sverige, på riktigt. Jag vet att det är tufft. Kulturellt och språkligt och allt annat. Det är inte lätt att söka jobb, få ett, börja läsa svenska. Att lära sig hur allt fungerar i vårt samhälle. Att tackla fientlighet och motgångar MEN det kommer dem klara galant. De har ju prova på en del redan när han varit här.

De har varandra och kärleken och den tar en långt även om inte hela vägen.
Det är det livet handlar om att älska i nöd och lust.

Själslig mess

Jag mår lite bättre fysiskt. Jag känner mig väldigt yr och trött men tror att själen är trött och behöver näring. Igår somnade jag innan 10. Det har inte hänt sedan jag var gravid. 6 månader av utebliven sömn har straffat mig hårt.

Vi var på ultraljud i tisdags. Jag sover så kass innan det och jag tror min dotter känner det på sig, för det gör hon också. Jag gör allt jag kan för att dölja min oro men ligger hon på mitt bröst måste hon ju känna hjärtat som nästan hoppar ur mitt bröst?! Lilla tös. Hon fick i alla fall grönt ljus. Förändringen har inte växt och skadar inte klaffarna eller kapar läckage, så det är jätte skönt. Det kan vända när som helst men NU mår hon ju toppen. Det kan ju vem som helst se.


Idag ska vi hälsa på min mamma på jobbet. Jag anser mig pigg nog att göra det. Eller rättare sagt. Kroppen behöver en kickstart och det är mysigt att få komma dit och prata med alla tjejerna. Min mamma är områdes chef på vård centrum, här i stan. Tjejer, tjejer och ett fåtal killar, jobbar där.

Igår var jag ute och handlade barnmat. Jag lagade mat till min man och bakade en äppelkaka. Jag fick tvinga mig själv att orka. Han tycker jag är galen och ber mig vila. Det är lättare önskat än gjort.

Vila behöver han också med sitt tunga kroppsarbete och med intensiv skola och plugg hela veckorna. Han är stark som en oxe, både fysiskt och psykiskt, min man MEN alla behöver vila och ro ibland. Återhämtning är ordet.

När han lade sig vid 12 i natt, sov jag som djupast men vaknade av att han var högljudd när han gjorde allt för att vara tyst. För första natten på evigheter hade jag somnat in djupt men när jag väcktes blev jag skogstokig!!! Det blev storgräl och mina tårar sprutade. Mitt i natten. Väckte nog hela grannskapet. (Utom dottern, som fortsatte sova som en stock:)).

Förlåt grannar för min trötthet och mina svajiga hormoner. Förlåt min fina make. Förlåt till mig själv att jag förstörde min egen nattsömn, IGEN!. Somnade mellan 7-9 i morse och det gjorde skillnad. Nu kan jag sitta upprätt, i alla fall.

Jag ska skriva ner vår historia någon dag. Hur vårt liv ser ut och hur vi älskar varandra. Det är inte lätt. Det gör ont ibland, jätte ont MEN det är vårt  liv och det bästa och viktigaste med det. Att älska och vara älskad. Vad vore vi annars?? Tomma skal, som innan vi fann varann. Fast då visste vi inte vad vi kunde få. Nu vet vi att detta är allt vi vill ha. Men det är inte helt enkelt för det.

Livet är randigt och har många nyanser. Man kan inte annat än älska det. Livet alltså.

Titta här på vårt kärleksbarn. Beviset på vår kärlek och hur viktig den är. Att vi kunde skapa något så fint.








 

måndag 12 september 2011

Pigg dotter, öroninflammation och rädsla för UTG.

Mamma har ont i öronen och halsen än. Dottern rullar runt, gnyr, gnäller till. Mamma plockar upp. Vi somnar tätt. Vaknar, rullar runt, ammar, byter blöja. Somnar, vaknar och börjar om. Pappans väckarklocka ringer. Stiger upp. Pussar hej då! Ammar, byter blöja, ligger kvar, oroas, blir hungrig.
Stiger upp! Frukost.

Besök hos husläkaren på öppen mottagning. Halsinfektion och öroninflammation. Apoteket nästa. Hämtar ut penicillin.

Imorrn ska vi hit igen. Till andra våningen. Hjärtmottagningen på barn och ungdom. Men först på EKG och sen få lugnande på dagverksamheten på barnavdelningen. Vi har gjort det nästan tusen gånger förut men mamma vänjer sig aldrig och D blir mer medveten och rädslan växer hos mamma på vägen ut ur sjukhus entre´n.

D somnar inte. Hem och matar, byter blöja. Leker på filten. Rullar runt på nya mjuka mattan. Tittar på sin oroliga och hängiga mamma. Ler brett. Får nappen och snuttefilten. Tittar på mamma med stora men trötta ögon. Kommer upp i mammas famn. Ligger vid bröstet. Suttar, jollrar och ler. Ingen sömn här.

Mamma funderar på lunch.
Sms till pappa. Saknar dig. Aj i hals och öronen. Dottern vill ej sova. Älskar dig!

söndag 11 september 2011

9/11...

Jag minns att jag kom hem från skolan. Jag läste en intensivkurs i spanska och engelska 20 poäng, paralellt och var trött som fan, rent ut sagt. Klockan var 3 drygt och nyheterna hade satt in en extrasändning pg a planen som styrt rakt in i WTC, NYC. Jag var helt "flabbagasted" där jag satt i min "Nikkala" soffa, i min etta på Stenbocksgatan i Helsingborg.

Jag minns det som igår. Jag fick ångest direkt! Kunde inte fatta vad jag såg i TV rutan. Var det på riktigt eller en dålig B-film. Det var det mest obegripliga jag hade varit med om. Jag hade inte hunnit rulla upp persiennerna på morgonen och jag visste inte om jag ville släppa in höstljuset eller stänga in mig i garderoben i hallen eller tränga in mig under sängen eller lägga mig i fosterställning i badkaret. Jag visste inte om jag ville leva eller dö eller åka dit och hjälpa till eller gå ut på gator och torg och skrika; -Vad är detta för sjuk värld!

World Trade Center

Jag vet inte hur det kommer sig att man låter en slöja läggas sig över problemen. Man sätter upp det på vinden, som en gammal låda med minnessaker man gärna vill glömma men inte klarar av att slänga.
Man försöker gå vidare och leva utan att vara rädd och oroas och vara ledsen.

Jag är inte direkt drabbad. Jag hade inga anhöriga som drabbades. Jag var inte ens där. Jag kan aldrig föreställa mig hur de som var där och nära kände.

Jag vet bara hur ihålig jag kände mig när jag besökte "Ground zero", Maj 2009. Denna underbara stad NY som jag omedelbart förälskade mig i. Men den platsen, Ground zero, hade ett tungt moln ovanför sig. Ett askmoln, som dröjt sig kvar sedan den 11/9 2001.



Min tankar går till de drabbade och deras anhöriga i terrorattacken, i dag för 10 år sedan.

lördag 10 september 2011

Inget kul...

Jag är....Lite ledsen, väldigt trött, ont i kroppen, lite mindre förkyld, lycklig mamma, tråkig fru. Allmänt, tjock, glåmig och ful. Vill dra nåt gammalt över mig och inte se mig själv i spegeln på minst en vecka. Inte för att jag tittat särskilt noga nyligen Men häromdagen gjorde jag det och gillade inte det jag såg.

Jag borde vara sketa glad för jag har världens absolut bästa man. Han är så förbannat omtänksam och uppmärksam på allt och alla. Jag har haft en enorm tur som hittat honom. Jag är så tacksam att han ville bli min man. Underbara R. Sen har vi en gudadotter som får änglarna att gråta av lycka. Hon är ju bara himla skön och söt och ljuvlig. SÅ vad klagar jag på.

Sen att jag inte lever under förtryck, hot, krig, torka, svält, förnedring, oror, dödsångest. Fan vad lycklig jag borde vara. Det är jag men på ytan är jag ledsen och slokar som en ovattnad tulpan.

Lite kul att se fram emot kan ju vara ett lägenhetsbyte. En 3:a på 98 kvm, balkong, badkar, kakelugn, stuckatur, högt i tak. Ja, tack! Låt det bli av.

Nu ska jag leka med min dotter på filten. Sen ska jag tona mitt urvattnade hår och vänta på att min make slår upp sina vackra glojärn.

Trevlig helg. Sup och svälj!

onsdag 7 september 2011

Aj!

Jag är trött, grinig och förkyld. D har sovit oroligt inatt! Det har jag också. Hon har bajsat rekord ofta senaste dygnet. Det kan vara bönorna R lagade igår. Jag åt nog lite för mycket men det är så gott!

Idag ska jag göra linssoppa. Då lär hon bajsa ännu mer, om möjligt!

R bakade bröd och bullar igår, så det fick bli en rågbulle m ost och en stark kopp kaffe till frukost. Finns det nåt bättre än hembakat?!

Nu sitter jag bara och hoppas på att D vill sova fm snart!!! Tröttrumpa här!

tisdag 6 september 2011

Napp eller tumme?

Idag vaknade jag med ännu mer hals-öron-ont! Sov vidare till kvart i 9. Tack för att jag fick det D. Min fina tös.

Hon har fått tillbaka sin aptit ordentligt. Nu äter hon både grönsakspure´och fruktpure´och det går bra med hemgjord eller köpt. Jätte bra!

Idag ska R laga turkisk mat men jag ska se om hon vill ha lite potatis med fisk. Annars tänkte jag att hon ska få börja prova det vi äter. Kött, fisk, kyckling med potatis och så. Finmalet och utan salt och för starka kryddor men jag tror hon är redo för lite "riktigt" mat. Hon ammar fortfarande bra och det känns skönt att jag har mjölk kvar. Jag tänker låta henne göra det så länge hon vill, tills hon är året om det finns.

Gröten har vi lagt på hyllan. Hon vill inte ha den och den ger henne utslag runt munnen. Vi försöker med det längre fram istället.

Jag är lite rädd för välling. Jag vet att den ger en bra mättnadskänsla och tröst när hon är lite större. Det är säkert skönt att ha när hon börjar dagis. Jag är bara rädd att det blir svårt att få henne att sluta med den. Välling är säkert bra som sista mål, när hon blir sjuk och inte vill äta och om hon vaknar på natten MEN jag avvaktar och ser hur jag känner dagen då jag slutar amma.

Jag gav henne napp, medvetet för att jag var rädd att hon annars skulle ta tummen. Den kan hon inte lägga av. Den sitter liksom fast.



 Annars är ju den här tummen väldigt söt;)

Framtiden för utvisa om jag valde rätt. Napp istället för tumme till D. En del hävdar att det bästa är om de inte tar nåt av det. Bättre med bröstet eller flaska för tröst och innan sömn. Vad vet jag. Jag är novis på sånt här men jag känner mitt barn. Hon litar på mig och hon har bara napp när hon ska sova eller är lite grinig. Inte så ofta numer med andra ord. Hon sover ju mindre.

Nu sover hon gott och då passar jag på att ringa ett viktigt samtal.

Hej.

måndag 5 september 2011

Halsont och utebliven rytmik.........

Hade lite ont i halsen redan igår. I morse vaknade jag med hals och öron-ont. Huvudvärk och värk i kroppen. Förkylning?

Vi har därför lekt inne idag. På filten, på mattan, i barnstolen, i soffan, i sängen, på knäet. Vi fick ställa in barnrytmiken idag. Det var bäst att inte riskera att smitta och skönare att vila.



Nu sitter vi i soffan igen. D "läser"( läs river) tidningar och jag tittar på en helt spektakulär solnedgång. Jag vill flytta men inte från denna underbara utsikt. Då måste det slå detta. Magiskt!

I morgon blir det en produktiv dag. Träning, plantering av ljung, på balkongen, promenad, bakning och dammsugning. Jag ska hinna in på jobbet och fylla i en blankett och skicka iväg också. Och fylla i resterande vård-av-barn (tillfällig föräldrarledighet) för slutet av augusti och början av september. Läkaren har förlängt intyget för D t.o.m 3 oktober. Vi ska snart på kontroll igen och än är hon inte friskförklarad!

Mannen är ledig imorn kväll. Ingen skola. inget plugg. Efter jobb kommer han direkt hem. Han ska baka bröd och laga turkisk mat. Sen ska vi ringa hans bror och önska lycka till i arme´n. På onsdag åker han in. först är det introduktion en dryg månad. Sedan en kort hemvisit innan han blir utplacerad. Ingen vet var?! Vi håller tummarna att han slipper hamna i öst.

Nu ska jag värma på korvgrytan jag lagade innan. Gubben står snart hungrig i dörren och dottern
har rivit vad som rivas ska.

Nu säger hon godnatt till världen!

söndag 4 september 2011

Blå himmel, en morgonpigg dotter och en het kopp kaffe...

så börjar min söndag. Mannen ligger kvar i sängen och andas tungt. Han var uppe och nattsuddade. Efter "So u think u can dance", kollade vi på kärlekens val. Sen var det "CSI" maraton på femman. Vi spelade 5 parti Fia med knuff. Hittade det på vinden när vi röjde där uppe. Brädan var helt skev men det var kul att spela igen. Det var säkert minst 15 år senast. För R var det första gången.
Jag gick in och nattammade D nångång vid 1, sen däckade jag...Orkar inte med senare nätter sedan jag blev mamma.

Nu har min fina väninna Loppan landat i Turkiet. Det är varmt och hon ska ner på stranden och mysa med sin älskling. Lite skönt hade det varit att vila och bada lite. Ser att det redan är 27 grader i Izmir. Rs hemstad. Vi hoppas kunna åka dit i slutet av november. Längtar dit båda två.

Jag ska köra lite morgonträning med lillan, på filten sen ska jag väcka mannen med frukost och en kanna te. Sen vill jag ut, ut, ut i det fina vädret!