Vad är det för värld min dotter kommer växa upp i?
Jag såg på nyheterna om vilken tortyr fångar har utsatts för i Syrien. Avskurna könsdelar, intryckta ögon, unga pojkar, barn!!! Jag satt bara och gapade en lång stund och sen vände sig magen ut och in.
Hur kan vi människor ha så lite respekt för livet och varandra. Hur kan vi hata så mycket att vi gör saker som är fullkomligt omänskliga och brutala??
Vill jag att min dotter ska växa upp under dessa förhållandena? Vad har jag för makt att ändra på det?
http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/utrikes/article13550474.ab
Från början handlade den här bloggen om mitt sockerplommon, därav namnet. Nu har jag fått en marängtopp också. Så nu handlar den om båda två. Min man nämns också en hel del och jag skriver mest om vår vardag, min roll som förälder och min trötthet men också om min mammalycka. Varje dag är en utmaning!
onsdag 31 augusti 2011
Grattis Loppan!
Min bästa väninna Loppans kille har fått uppehållstillstånd! Som de har väntat och längtat och oroats och våndats. Det har varit strul från början till slut, i deras långa dryga ärende MEN när Loppan äntligen fick tag i rätt person på Migrationsverket så gick det äntligen lite lättare. Ärendet hade skickats vidare till Örebro från överbelastade Malmö och på mindre än en vecka fick de mail om att beslut hade tagits i fredags.
Jag vet precis hur det är att vänta på den man älskar. Jag ska berätta om min och min mans resa någon dag. ( Jag skrivit om det på min andra blogg. lindiloo.wordpress.com).
Och Loppan och hennes E, de har väntat många, långa gånger. Militärtjänst och jobb har kommit emellan. De har levt ihop under två omgångar här i Sverige, då hennes kille varit här på turistvisum som nu senast förlängdes. Så de har provat på att leva ihop och vill inget hellre, så när de ansökte om UT, var de ivriga att få börja göra just det. Leva ihop! Nu kan de snart göra det!
Ett Id kort, ska göras i Sverige och skickas ner till Turkiet. Det är något nytt inom EU och krävs för att han ska kunna resa in i landet. Det räcker inte längre med UT-stämpeln i passet, som det gjorde när min man kom hit, 2 december, förra året.
Loppan åker ner till sin man i Turkiet nu på lördag och stannar i 2 veckor. Tyvärr verkar det som att det slarvats bort handlingar på svenska ambassaden i Istanbul??!! Det gör att det kommer dröja ytterligare för honom att komma hit:(. Annars kunde de åkt hem hit tillsammans. Jag hoppas att det löser sig snabbt och att han får komma strax efter. Maximal otur!!!
Stort grattis Loppan. Äntligen får du och din älskling återförenas och börja leva ihop, på riktigt!
Hurra för kärleken!
I love you!

Jag vet precis hur det är att vänta på den man älskar. Jag ska berätta om min och min mans resa någon dag. ( Jag skrivit om det på min andra blogg. lindiloo.wordpress.com).
Och Loppan och hennes E, de har väntat många, långa gånger. Militärtjänst och jobb har kommit emellan. De har levt ihop under två omgångar här i Sverige, då hennes kille varit här på turistvisum som nu senast förlängdes. Så de har provat på att leva ihop och vill inget hellre, så när de ansökte om UT, var de ivriga att få börja göra just det. Leva ihop! Nu kan de snart göra det!
Ett Id kort, ska göras i Sverige och skickas ner till Turkiet. Det är något nytt inom EU och krävs för att han ska kunna resa in i landet. Det räcker inte längre med UT-stämpeln i passet, som det gjorde när min man kom hit, 2 december, förra året.
Loppan åker ner till sin man i Turkiet nu på lördag och stannar i 2 veckor. Tyvärr verkar det som att det slarvats bort handlingar på svenska ambassaden i Istanbul??!! Det gör att det kommer dröja ytterligare för honom att komma hit:(. Annars kunde de åkt hem hit tillsammans. Jag hoppas att det löser sig snabbt och att han får komma strax efter. Maximal otur!!!
Stort grattis Loppan. Äntligen får du och din älskling återförenas och börja leva ihop, på riktigt!
Hurra för kärleken!
I love you!
fredag 26 augusti 2011
Jag har hittat det jag inte trodde fanns...
en man att älska i nöd och lust. En man att lita på. En man att bråka med, kramas med. En mat att laga middag med, resa med, skratta ofta med. En man att gråta med, oroas med, glädjas med. En man att göra barn med. Jag vill ha fler barn med min man. En dag ska jag berätta varför...
Så länge kan ni titta här under.
Så länge kan ni titta här under.
Maken väcker mig...
som vanligt varje morgon, (fast det är inte sant, för det är jag som väcker honom, any how).
Jag pussar honom hejdå vid dörren och han säger; Älskling, det är ÄNTLIGEN FREDAG!
Jag sover dåligt på natten. Han vaknar till, håller om mig, Somnar tvärs över hela sängen, snarkar högt. Får ett knuff i sidan och jag säger, - lägg dig på sidan, - what?, svarar han, Jag, - på sidan, på sidan, on your side, on your side, - aha, svarar han och somnar om på sidan. Jag reser mig och kollar dottern i spjälsängen, hon snurrar och gnyr lite, hon drömmer. Hon har sparkat av sig täcket, spottar ut nappen. Hon ligger med huvudet nedanför kudden. Hon har aldrig gillat den.
Klockan slår fem. Jag lyfter över henne hos mig. Kollar blöjan, kissig, byter. Lägger henne tätt, mot mitt bröst. Hon suger. Hon somnar om. Jag vrider och vänder på mig. Beundrar hennes långa ögonfransar och vackert tecknade läppar och försöker somna med den bilden på näthinnan.
Jag snurrar runt, det kliar. Mannen pratar i sömnen. Säger nåt obegripligt på turkiska. Jag går upp. Dricker vatten, igen. Kissar, igen. Öppnar balkongdörren och ryser till. Det är kyligt och luften är fuktig och rå. Det är mörkt än.
Jag sätter mig tyst i soffan. Hör mannens tunga andetag från sovrummet. Jag sitter och sitter och ser dagen gry utanför mitt fönster men det är tjockt med gråa, mulna moln.
Klockan ringer. Min man vaknar till. Klockan ringer igen, min man snoozar. Jag kryper ner bredvid min varma dotter. Klockan ringer igen och min man stiger upp.
Klär sig, ringer ett samtal, tar sin matlåda, kysser sin dotter. Han viskar mitt namn. Jag följer honom till dörren, Jag säger, -Jag älskar dig!
...... och vi är tillbaka där det började.
Jag pussar honom hejdå vid dörren och han säger; Älskling, det är ÄNTLIGEN FREDAG!
Jag sover dåligt på natten. Han vaknar till, håller om mig, Somnar tvärs över hela sängen, snarkar högt. Får ett knuff i sidan och jag säger, - lägg dig på sidan, - what?, svarar han, Jag, - på sidan, på sidan, on your side, on your side, - aha, svarar han och somnar om på sidan. Jag reser mig och kollar dottern i spjälsängen, hon snurrar och gnyr lite, hon drömmer. Hon har sparkat av sig täcket, spottar ut nappen. Hon ligger med huvudet nedanför kudden. Hon har aldrig gillat den.
Klockan slår fem. Jag lyfter över henne hos mig. Kollar blöjan, kissig, byter. Lägger henne tätt, mot mitt bröst. Hon suger. Hon somnar om. Jag vrider och vänder på mig. Beundrar hennes långa ögonfransar och vackert tecknade läppar och försöker somna med den bilden på näthinnan.
Jag snurrar runt, det kliar. Mannen pratar i sömnen. Säger nåt obegripligt på turkiska. Jag går upp. Dricker vatten, igen. Kissar, igen. Öppnar balkongdörren och ryser till. Det är kyligt och luften är fuktig och rå. Det är mörkt än.
Jag sätter mig tyst i soffan. Hör mannens tunga andetag från sovrummet. Jag sitter och sitter och ser dagen gry utanför mitt fönster men det är tjockt med gråa, mulna moln.
Klockan ringer. Min man vaknar till. Klockan ringer igen, min man snoozar. Jag kryper ner bredvid min varma dotter. Klockan ringer igen och min man stiger upp.
Klär sig, ringer ett samtal, tar sin matlåda, kysser sin dotter. Han viskar mitt namn. Jag följer honom till dörren, Jag säger, -Jag älskar dig!
...... och vi är tillbaka där det började.
torsdag 25 augusti 2011
Stoppa tiden någon!
Mitt barn växer såååå fort! Skulle Anti.ageing kräm fungera på ett spädbarn??? Inte på rynkorna då utan på växandet!
Mitt lilla plommon har fått en egen vilja. Hon äter upp både fötter och händer, gnuggar tandkött, lyfter rumpan och vill åla iväg, sitter själv, blir arg på sin mamma och är så uppmärksam att hon inte missar nåt och INTE har tid att sova, som följd.
Älskade barn, slow down a little. Mamma hinner inte med!
Så. Nu har jag sagt till på skarpen. Inte för att jag tror det hjälper nämnvärt. Det är det där med den egna viljan:)
Mitt lilla plommon har fått en egen vilja. Hon äter upp både fötter och händer, gnuggar tandkött, lyfter rumpan och vill åla iväg, sitter själv, blir arg på sin mamma och är så uppmärksam att hon inte missar nåt och INTE har tid att sova, som följd.
Älskade barn, slow down a little. Mamma hinner inte med!
Så. Nu har jag sagt till på skarpen. Inte för att jag tror det hjälper nämnvärt. Det är det där med den egna viljan:)
till det här.....på en millisekund
Etiketter:
Anti-ageing,
plommon,
sova,
stoppa,
vilja
tisdag 23 augusti 2011
Veronica Maggio, vi diggar dig!
Igår spelade vi Veronica Maggio på Spotify. D satt och diggade i sin sitter, på köksbordet och jag dansade när jag skalade morötter och räkor. Det är ett så härligt gung i hennes nya skiva.
Vi skrattade och ögonen på oss båda lös. Din musik gör oss lyckliga. Vi gillar dig Veronica.
Jag och D kommer spela dig ofta framöver.
Vi skrattade och ögonen på oss båda lös. Din musik gör oss lyckliga. Vi gillar dig Veronica.
Jag och D kommer spela dig ofta framöver.
5 månader idag
Min dotter hon växer så det knakar. Förra veckan hittade hon sina fötter med handen, nu suger hon på tårna. Hon sitter själv med sina händer som stöd, inte länge och lite vingligt men hon sitter själv.
Hon har blivit så stor och det har hänt så mycket sedan den dramatiska natten på Helsingborgs BB, 04:30, 23 mars 2011.
Mamma och pappa älskar dig D. Mest på hela jorden.
När pappa och jag träffades började vi leva. När du föddes började vi älska livet.
Nu finns du hos oss varje dag och vårt liv är en gåva.
Du är vår ängel. Det finaste vi har. Vi kan överkomma allt tillsammans. Vi tre.
Du är det vackraste.
Vi älskar dig ännu mer idag!
Hon har blivit så stor och det har hänt så mycket sedan den dramatiska natten på Helsingborgs BB, 04:30, 23 mars 2011.
Mamma och pappa älskar dig D. Mest på hela jorden.
När pappa och jag träffades började vi leva. När du föddes började vi älska livet.
Nu finns du hos oss varje dag och vårt liv är en gåva.
Du är vår ängel. Det finaste vi har. Vi kan överkomma allt tillsammans. Vi tre.
Du är det vackraste.
Vi älskar dig ännu mer idag!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)