Till historien hör att jag fick diskbråck siste november 2008. Det var den jäää..gaste smärtan jag nånsin upplevt. Värkar är ingenting mot den smärtan.
Jag hade haft ryggont ett tag. Gick på thaimassage men det blev bara värre. Jag trodde jag hade nån muskel i kläm eller nåt.
Så här började det;
Helt plötsligt en dag kunde jag inte annat än lägga mig på köksgolvet då smärtan jag känt i ryggen ett tag plötsligt tilltog. Jag fick ringa och sjukanmäla mig. Direkt efter bokade jag en akuttid hos en naprapat dagen efter. Jag fick ta taxi ner till mottagningen. Jag kunde inte gå. Jag halvlåg på trapporna i trapphuset medans jag väntade på taxin. Det var riktigt vidrigt när taxin rullade på kullersten. Han fick köra i 30km för det gjorde så ont. Väl framme vågade naprapaten knappt röra mig. Hon bad mig komma igen måndagen därpå (detta var på fredagen).
Jag ringde ny taxi och åkte hem och tog en tablett och gjorde som naprapaten sade, vilade! På kvällen åkte jag och min väninna Loppan ner med en kompis O och lagade mat hos mina föräldrar. De gick ut och svirade. Jag låg i soffan och vilade. Somnade där för natten. När morgonen kom gick jag upp för att ta ett glas vatten.
DÅ hände det!!! Plötsligt kändes det som om något brast i kroppen. Som ett gummiband som går av. Det kändes som kroppen gick itu. Jag kröp till telefonen och ringde min brors fru. Hon skickade min bror att hämta mig men han kunde inte rubba mig. Jag hade så ont att jag inte kunde röra mig en millimeter. Han fick ringa ambulans. Två kraftkarlar till ambulansmän fick lyfta upp mig på båren.
Min brors fru T, följde med till sjukhuset. Jag fick smärt stillande först en ggn sen en ggn till i bilen upp. Väl framme fick jag be om en tredje spruta. Så jäää..a ont hade jag! Jag höll mig krampaktigt i sängrelingen när medicinen avtog. AAAJJJ! Ett diskbråck i ländryggen på 5:e kotan konstaterades efter röntgen. Efter scan i Malmö konstaterades samma sak.
Efter 6veckors sjukskrivning, mängder med smärt stillande, 10 kilo i viktiminskning och träning hos sjukgymnast i 6 månader var jag bättre. Jag gick sedan regelbundet hos Naprapat i 3 månader.
Under hela graviditeten var jag fri från smärta. Jag kunde jobba 2 v till beräknad födsel.
Just nu känns det som att jag får betala priset för att jag inte fortsatte träningen.
För en månad sen fick jag ont i ryggen igen. Jag började med långa promenader och att tänka på att spänna magen när jag lyfte något, framförallt min dotter. Jag körde ryggövningar varje morgon.
För en vecka sedan, när regnet föll dagarna i ända, avtog promenerandet och ryggövningarna också. Jag trodde inte det skulle bli värre. Tills idag. På Netto...
Jag "kröp" längs trottoaren och husväggarna på vägen hem. Stöttade ena handen på min mans axel. Han fick bära upp både kassar och vår dotter till lägenheten. Jag lade mig för att stretcha och slappna av. Efter 20 minuter släppte smärtan. Fy, vilken lättnad.
Min man R, tog dottern till markanden för att köpa frukt och grönt. Jag ska nu ge mig på ryggövningarna med viss försiktighet. Varje morgon innan frukost ska de göras. Sen ska jag snöra på skorna och ut och gå med vagnen. I regn, i rusk. Bara på med regnskydd och kläder. Inga mer ursäkter. Det lovar jag mig själv.
Fr.o.m NU!
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar