hittar alltid nåt bus när vi ska amma...Idag fick hon syn på den rosa rosetten på mitt nattlinne...och bröstet var inte det minsta intressant....Jag fick byta bröst för att väcka intresset för mat till liv igen....
Nu ska hon sova. Det syns på hela hennes lilla kropp men i hennes huvud kretsar nånting annat. Förmodligen är hon rädd att missa nåt om hon sluter sina ögon och låter John Blund komma.Hon sparkar frenetiskt med benen, sliter ut nappen och tittar på den som skräp, nåt hon tänker rata och börjar låta så mycket hon kan utan att ens öppna munnen.
En dag ska jag filma just det och lägga upp ett klipp här. Det måste ses för att förstås....
Nu lade hon snuttefilten över ansiktet. Som ett försök att övertyga sig själv om att hon faktiskt är mycket trött. Men hon låter fortfarande som en tannalös som de har limmat igen läpparna på. Nappen är tillbaka i munnen i alla fall och snart kommer lugnet och ron över hennes kropp.
Jag vet att tröttheten vinner. Det gör den alltid!
Min dotter, alias "blöjfisen"...
Från början handlade den här bloggen om mitt sockerplommon, därav namnet. Nu har jag fått en marängtopp också. Så nu handlar den om båda två. Min man nämns också en hel del och jag skriver mest om vår vardag, min roll som förälder och min trötthet men också om min mammalycka. Varje dag är en utmaning!
Visar inlägg med etikett dotter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett dotter. Visa alla inlägg
måndag 15 augusti 2011
söndag 14 augusti 2011
Dagen då min rygg gjorde uppror på Netto...
Jag visste inte var jag skulle göra av mig själv när jag gick i gångarna på Netto idag och jag plötsligt kände diskbråck varning i ryggen.
Till historien hör att jag fick diskbråck siste november 2008. Det var den jäää..gaste smärtan jag nånsin upplevt. Värkar är ingenting mot den smärtan.
Jag hade haft ryggont ett tag. Gick på thaimassage men det blev bara värre. Jag trodde jag hade nån muskel i kläm eller nåt.
Så här började det;
Helt plötsligt en dag kunde jag inte annat än lägga mig på köksgolvet då smärtan jag känt i ryggen ett tag plötsligt tilltog. Jag fick ringa och sjukanmäla mig. Direkt efter bokade jag en akuttid hos en naprapat dagen efter. Jag fick ta taxi ner till mottagningen. Jag kunde inte gå. Jag halvlåg på trapporna i trapphuset medans jag väntade på taxin. Det var riktigt vidrigt när taxin rullade på kullersten. Han fick köra i 30km för det gjorde så ont. Väl framme vågade naprapaten knappt röra mig. Hon bad mig komma igen måndagen därpå (detta var på fredagen).
Jag ringde ny taxi och åkte hem och tog en tablett och gjorde som naprapaten sade, vilade! På kvällen åkte jag och min väninna Loppan ner med en kompis O och lagade mat hos mina föräldrar. De gick ut och svirade. Jag låg i soffan och vilade. Somnade där för natten. När morgonen kom gick jag upp för att ta ett glas vatten.
DÅ hände det!!! Plötsligt kändes det som om något brast i kroppen. Som ett gummiband som går av. Det kändes som kroppen gick itu. Jag kröp till telefonen och ringde min brors fru. Hon skickade min bror att hämta mig men han kunde inte rubba mig. Jag hade så ont att jag inte kunde röra mig en millimeter. Han fick ringa ambulans. Två kraftkarlar till ambulansmän fick lyfta upp mig på båren.
Min brors fru T, följde med till sjukhuset. Jag fick smärt stillande först en ggn sen en ggn till i bilen upp. Väl framme fick jag be om en tredje spruta. Så jäää..a ont hade jag! Jag höll mig krampaktigt i sängrelingen när medicinen avtog. AAAJJJ! Ett diskbråck i ländryggen på 5:e kotan konstaterades efter röntgen. Efter scan i Malmö konstaterades samma sak.
Efter 6veckors sjukskrivning, mängder med smärt stillande, 10 kilo i viktiminskning och träning hos sjukgymnast i 6 månader var jag bättre. Jag gick sedan regelbundet hos Naprapat i 3 månader.
Under hela graviditeten var jag fri från smärta. Jag kunde jobba 2 v till beräknad födsel.
Just nu känns det som att jag får betala priset för att jag inte fortsatte träningen.
För en månad sen fick jag ont i ryggen igen. Jag började med långa promenader och att tänka på att spänna magen när jag lyfte något, framförallt min dotter. Jag körde ryggövningar varje morgon.
För en vecka sedan, när regnet föll dagarna i ända, avtog promenerandet och ryggövningarna också. Jag trodde inte det skulle bli värre. Tills idag. På Netto...
Jag "kröp" längs trottoaren och husväggarna på vägen hem. Stöttade ena handen på min mans axel. Han fick bära upp både kassar och vår dotter till lägenheten. Jag lade mig för att stretcha och slappna av. Efter 20 minuter släppte smärtan. Fy, vilken lättnad.
Min man R, tog dottern till markanden för att köpa frukt och grönt. Jag ska nu ge mig på ryggövningarna med viss försiktighet. Varje morgon innan frukost ska de göras. Sen ska jag snöra på skorna och ut och gå med vagnen. I regn, i rusk. Bara på med regnskydd och kläder. Inga mer ursäkter. Det lovar jag mig själv.
Fr.o.m NU!
.
Till historien hör att jag fick diskbråck siste november 2008. Det var den jäää..gaste smärtan jag nånsin upplevt. Värkar är ingenting mot den smärtan.
Jag hade haft ryggont ett tag. Gick på thaimassage men det blev bara värre. Jag trodde jag hade nån muskel i kläm eller nåt.
Så här började det;
Helt plötsligt en dag kunde jag inte annat än lägga mig på köksgolvet då smärtan jag känt i ryggen ett tag plötsligt tilltog. Jag fick ringa och sjukanmäla mig. Direkt efter bokade jag en akuttid hos en naprapat dagen efter. Jag fick ta taxi ner till mottagningen. Jag kunde inte gå. Jag halvlåg på trapporna i trapphuset medans jag väntade på taxin. Det var riktigt vidrigt när taxin rullade på kullersten. Han fick köra i 30km för det gjorde så ont. Väl framme vågade naprapaten knappt röra mig. Hon bad mig komma igen måndagen därpå (detta var på fredagen).
Jag ringde ny taxi och åkte hem och tog en tablett och gjorde som naprapaten sade, vilade! På kvällen åkte jag och min väninna Loppan ner med en kompis O och lagade mat hos mina föräldrar. De gick ut och svirade. Jag låg i soffan och vilade. Somnade där för natten. När morgonen kom gick jag upp för att ta ett glas vatten.
DÅ hände det!!! Plötsligt kändes det som om något brast i kroppen. Som ett gummiband som går av. Det kändes som kroppen gick itu. Jag kröp till telefonen och ringde min brors fru. Hon skickade min bror att hämta mig men han kunde inte rubba mig. Jag hade så ont att jag inte kunde röra mig en millimeter. Han fick ringa ambulans. Två kraftkarlar till ambulansmän fick lyfta upp mig på båren.
Min brors fru T, följde med till sjukhuset. Jag fick smärt stillande först en ggn sen en ggn till i bilen upp. Väl framme fick jag be om en tredje spruta. Så jäää..a ont hade jag! Jag höll mig krampaktigt i sängrelingen när medicinen avtog. AAAJJJ! Ett diskbråck i ländryggen på 5:e kotan konstaterades efter röntgen. Efter scan i Malmö konstaterades samma sak.
Efter 6veckors sjukskrivning, mängder med smärt stillande, 10 kilo i viktiminskning och träning hos sjukgymnast i 6 månader var jag bättre. Jag gick sedan regelbundet hos Naprapat i 3 månader.
Under hela graviditeten var jag fri från smärta. Jag kunde jobba 2 v till beräknad födsel.
Just nu känns det som att jag får betala priset för att jag inte fortsatte träningen.
För en månad sen fick jag ont i ryggen igen. Jag började med långa promenader och att tänka på att spänna magen när jag lyfte något, framförallt min dotter. Jag körde ryggövningar varje morgon.
För en vecka sedan, när regnet föll dagarna i ända, avtog promenerandet och ryggövningarna också. Jag trodde inte det skulle bli värre. Tills idag. På Netto...
Jag "kröp" längs trottoaren och husväggarna på vägen hem. Stöttade ena handen på min mans axel. Han fick bära upp både kassar och vår dotter till lägenheten. Jag lade mig för att stretcha och slappna av. Efter 20 minuter släppte smärtan. Fy, vilken lättnad.
Min man R, tog dottern till markanden för att köpa frukt och grönt. Jag ska nu ge mig på ryggövningarna med viss försiktighet. Varje morgon innan frukost ska de göras. Sen ska jag snöra på skorna och ut och gå med vagnen. I regn, i rusk. Bara på med regnskydd och kläder. Inga mer ursäkter. Det lovar jag mig själv.
Fr.o.m NU!
.
lördag 13 augusti 2011
Söndag, blodig söndag....
Fast här är det allt annat än blodigt....
Jag och min favorittjej sitter i soffan och väntar på Nyhetsmorgon på TV 4.
Vi har varit vakna en halvtimme. Ammat, bytt blöja och sitter nu jämte varandra och myser. Jag gillar Alexandra Pascalidou. Programledaren med lite edge, tycker jag! Hon är inte så lagom och svensk utan väldigt mycket mer nyanserad och färgglad.
Bild lånad av Alexandra Pascalidous blogg
Igår köpte vi ett nytt märke blöjor, Huggies. 30 kr billigare än Libero och Pampers ungefär. De verkar funka bra. Även under natten och morgonen håller de torrt. Så det kanske är detta vi ska fortsätta med.
Igår fick sockorplommonet sin första majskrok. Kan ha varit det som gjorde magen hennes hård???
Hon gillade att sutta på den i alla fall. Själv tycker jag den är ofantlig smaklös Men det är ju inte jag som ska äta dem. Jag tycker att de verkar bättre än smörgåsrån, då de helt saknar salt. Fast jag fick rekommenderat att köpa Ekologiska smörgåsrån. De innehåller inga transfetter eller annat onödigt.
Nu är frågan...? Ska jag äta frukost nu eller vänta och se om lillan somnar om och äta när maken vaknar vid 10??. Då kanske jag får en timmes sömn till...Sömn är bra. Väldigt bra, då jag väl kan sova.
På tal om TV igen...Jag har läst olika artiklar om forskning om TV för små barn. Åsikterna går isär. En del säger att det stimulerar barnen med lagom TV-tittande om dagen. Det får igång deras tankeverksamhet. Andra säger nej till TV innan 2 års-ålder. Jag ska erkänna att vissa dagar står TV:n på helt i onödan efter att morgonnyheterna är slut. Då borde jag stänga av. Även om vi inte tittar aktivt utan leker, äter och gör annat så måste det vara bättre att ha musik på som bakgrundsljud eller sällskap??!!
Hursomhelst börjar även denna dag med nyheter. Dumt att ändra en fungerande trend, eller?
Nu ska jag återgå till morgonmys med min dotter.
Jag och min favorittjej sitter i soffan och väntar på Nyhetsmorgon på TV 4.
Vi har varit vakna en halvtimme. Ammat, bytt blöja och sitter nu jämte varandra och myser. Jag gillar Alexandra Pascalidou. Programledaren med lite edge, tycker jag! Hon är inte så lagom och svensk utan väldigt mycket mer nyanserad och färgglad.

Bild lånad av Alexandra Pascalidous blogg
Igår köpte vi ett nytt märke blöjor, Huggies. 30 kr billigare än Libero och Pampers ungefär. De verkar funka bra. Även under natten och morgonen håller de torrt. Så det kanske är detta vi ska fortsätta med.
Igår fick sockorplommonet sin första majskrok. Kan ha varit det som gjorde magen hennes hård???
Hon gillade att sutta på den i alla fall. Själv tycker jag den är ofantlig smaklös Men det är ju inte jag som ska äta dem. Jag tycker att de verkar bättre än smörgåsrån, då de helt saknar salt. Fast jag fick rekommenderat att köpa Ekologiska smörgåsrån. De innehåller inga transfetter eller annat onödigt.
Nu är frågan...? Ska jag äta frukost nu eller vänta och se om lillan somnar om och äta när maken vaknar vid 10??. Då kanske jag får en timmes sömn till...Sömn är bra. Väldigt bra, då jag väl kan sova.
På tal om TV igen...Jag har läst olika artiklar om forskning om TV för små barn. Åsikterna går isär. En del säger att det stimulerar barnen med lagom TV-tittande om dagen. Det får igång deras tankeverksamhet. Andra säger nej till TV innan 2 års-ålder. Jag ska erkänna att vissa dagar står TV:n på helt i onödan efter att morgonnyheterna är slut. Då borde jag stänga av. Även om vi inte tittar aktivt utan leker, äter och gör annat så måste det vara bättre att ha musik på som bakgrundsljud eller sällskap??!!
Hursomhelst börjar även denna dag med nyheter. Dumt att ändra en fungerande trend, eller?
Nu ska jag återgå till morgonmys med min dotter.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)