Maken väcker mig...

som vanligt varje morgon, (fast det är inte sant, för det är jag som väcker honom, any how).
Jag pussar honom hejdå vid dörren och han säger; Älskling, det är ÄNTLIGEN FREDAG!

Jag sover dåligt på natten. Han vaknar till, håller om mig, Somnar tvärs över hela sängen, snarkar högt. Får ett knuff i sidan och jag säger, - lägg dig på sidan, - what?, svarar han, Jag, - på sidan, på sidan, on your side, on your side, - aha, svarar han och somnar om på sidan. Jag reser mig och kollar dottern i spjälsängen, hon snurrar och gnyr lite, hon drömmer. Hon har sparkat av sig täcket, spottar ut nappen. Hon ligger med huvudet nedanför kudden. Hon har aldrig gillat den.

Klockan slår fem. Jag lyfter över henne hos mig. Kollar blöjan, kissig, byter. Lägger henne tätt, mot mitt bröst. Hon suger. Hon somnar om. Jag vrider och vänder på mig. Beundrar hennes långa ögonfransar och vackert tecknade läppar och försöker somna med den bilden på näthinnan.

Jag snurrar runt, det kliar. Mannen pratar i sömnen. Säger nåt obegripligt på turkiska. Jag går upp. Dricker vatten, igen. Kissar, igen. Öppnar balkongdörren och ryser till. Det är kyligt och luften är fuktig och rå. Det är mörkt än.

Jag sätter mig tyst i soffan. Hör mannens tunga andetag från sovrummet. Jag sitter och sitter och ser dagen gry utanför mitt fönster men det är tjockt med gråa, mulna moln.

Klockan ringer. Min man vaknar till. Klockan ringer igen, min man snoozar. Jag kryper ner bredvid min varma dotter. Klockan ringer igen och min man stiger upp.

Klär sig, ringer ett samtal, tar sin matlåda, kysser sin dotter. Han viskar mitt namn. Jag följer honom till dörren, Jag säger, -Jag älskar dig!
...... och vi är tillbaka där det började.