onsdag 17 augusti 2011

Sömnlös i Helsingborg

Klockan är 05:19 och jag har legat och skruvat mig sen 04:20, då lillan ammats. Ja vaknade strax efter kl 03 och väntade bara på att hon skulle visa tecken på att vara hungrig. En bajs odör övertygade mig om att plocka upp henne och efter byte, suttade hon väldigt på nappen, då vet jag att mat väntas:).

Imorn (senare idag.Kl 10:30, närmare bestämt) ska det göras ultraljud på hennes hjärta och natten innan det sover jag aldrig särskilt bra (inte så många nätter annars heller faktiskt). Oroar mig för att förändringen på hennes ena hjärtklaff ska ha tilltagit.

Det har gått en månad sedan de gjorde undersökning senast så det går framåt. Ska inte oroa mig, det vet jag. Detta är det längsta det har varit mellan ultraljuden. Innan dess var det 14 dagar emellan och de 2 första månaderna var det varje vecka.

Kardiologen (hjärtspecialisten) tror att det nu bara återstår ärrbildning från "vegetationen" men det vet han inte med säkerhet. Om förändringen växer och blir större, kan det skada klaffen och ge läckage och det är viktigt att de håller koll, så det inte händer.

Lillan har varit medicinfri sedan den 27 juli. Vi hoppas slippa mer sån skit nu. Barnsjukdomar, förkylningar och annat barn drabbas av är det enda vi "vill"? se nu. Det går ju liksom aldrig att undvika helt.

I veckorna som följer ska utredningar göras om hon har lätt att få blodproppar och infektioner. Det hoppas vi SÅ KLART att hon INTE har.

Om en vecka är hon 5 månader och då ska en andra vaccinering göras. Hon får hepatit b, som tillägg, då vi ska åka till släkten i Turkiet nu på senhösten. Denna gång ska hon även få vaccin mot tbc.

Vi har en väldigt bra distriktsköterska på BVC, Eva. Hon håller bra koll och är ett väldigt bra stöd när jag har funderingar och oroar mig och bryr sig även om mig som mamma. Vi är så glada över att ha fått just henne.

Gråa moln täcker större delen av himlen. En ny dag gryr utanför mitt fönster och jag häller upp tevatten i min kopp och gnuggar sömnen ur ögonen.
God morgon världen!

Sockerplommonet, 8 dygn gammal. Första gången utanför respiratorn och jag fick amma henne för första gången. Enorm lycka men också oro över alla slangar kopplade mellan henne och respiratorn, ctg:n, NO- maskinen, medicinen på dropp, katetern mm.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar