G har ont i sin lilla mage...:( och vänner som inte är riktiga vänner.

Igår var vi på läkarundersökning med G. Hon är 7 veckor nu, 60 cm lång och väger 5360g. inte så intressant för andra men för föräldrarna och sjukvården som övervakar tillväxtkurvan är det A och O.
Jag köpte magdroppar på apoteket. Det ska hjälpa magen att må bättre. Hoppas det ska hjälpa henne. Vi började med dem igår. Idag har hon ont. Det brukar komma på em/kväll. På dagarna brukar hon mest sova. Idag har hon bara sovit en halvtimme. Hon kräker och kränger med kroppen och spänner sig och har gaser i magen, stackarn. Jag funderar på om jag ätit nåt konstigt men inget ovanligt som jag inte brukar äta.

D var ledsen när jag lämnade henne i morse igen. Jag får så ont i magen när jag lämnar henne så. De skulle ut i regnkläder med barnen. Jag vet att hon älskar det och att hon har det bra. Jag trodde jag skulle vara tuffare och hantera sånt här lite bättre. Men det är jag alltså inte. Vill inte att hon är en mamma gris men vill inte att hon känner att jag sviker henne heller. Att jag lämnar henne när hon gråter och går därifrån med hennes syster i famnen. Usch vad jag är hönsig!!

Nu till ett helt annat ämne.

Jag har väldigt få riktiga vänner. Jag hade det förr men inte längre. Jag menar människor som jag anser vara vänner. Vi ser nog alla lite olika på det. Jag har inte ofta i livet haft en bästis. Jag har haft ett par riktigt nära vänner. När jag träffade Loppan kände jag att hon var det man kallar för bästis fast vi är vuxna. Hon har nog det på samma vis. Fast hon har fler vänner än jag. Hon är 10 år yngre än jag och hennes vänner har inte fåttbarn än. Jag tror kanske det kan vara anledningen också. Jobb, barn, man, hus, såna saker gör att folk slutar höra av sig för att man inte har tid eller prioriterar annat än sina tonårsvänner.

Två ggr i mitt liv har jag verkligen behövt mina vänner. När D föddes och var så sjuk och nu när jag födde G och livmodern sprack och jag blev sövd och snittad och R inte trodde jag skulle vakna igen. Då hade jag behövt deras stöd. Ingen av dem fanns där. Hoppas jag funnits när de behövt mig. Eller att de haft någon. För att stå helt själv i det är inte lätt!

Min storebror har verkligen ställt upp. Kanske är det för att han har egna barn. Han har mycket i livet med barn och egen krog men han har faktiskt varit den som funnits till hands. Tack fina bror. Det betyder massor!

Jag tror det är dags att skaffa några nya vänner. Såna som orkar lyssna på mitt malande. Jag ska inte prata om blöjor och barn allt för mycket. Det gör jag ju här;). Så folk kan välja om de vill lyssna(läsa). Nä, då ska jag prata om livet, tankar, framtid, drömmar, resor, minnen. Jag vill prata om världen, politik och orättvisor. Inte väder och vind. Kläder och skor. Skvaller och kändisar. Tv och film. Sånt där annat, stort! Nån som pallar? Jag lovar att lyssna på dig och ställa upp tillbaka.

Jag har en granne, två trappor upp. Hon är också 08, har en dotter på 2 år och väntar tillskott i november. Jag ska nog kolla om hon vill vara min vän. Allvarligt alltså!

Kan man fråga chansen på en vän?, haha! Jag ska nog göra det! :)