Den 11 juli för ett år sen vaknade jag av värkar halv 5 på morgonen. Halv 9 åkte vi in. Det skulle ta 14 timmar innan det blev ett akut snitt! Min livmoder sprack och jag fick sövas. Min bebis var frisk som en nötkärna. När R bad sköterskorna på uppvaket väcka mig 2 timmar senare såg jag henne ligga i baljan. Det var den mest underbara syn att vakna till! Efter en timme fick jag åka till bb och hålla min älskling för första gången!! Ljuvliga lilla svarthåriga tös. Jag älskade dig redan när du blev till och När du låg där och tittade på mig då stannade tiden. Det var bara du och jag en kort stund. Sen ville jag bara ringa min älskade D och säga att hon blivit storasyster. Jag var så stolt! Din far hade somnat och snarkade högt i extrasängen och klockan var bara barnet så jag la dig nära ,på sidan, vid min armhåla och väntade på att du skulle vakna så du ville försöka amma! Allt annat var oviktigt! Det var bara du som betydde nåt! Jag älskade dina djupblå ögon. Din blick var som det mörkaste medelhav! Du har den blicken än. Men nu är dina ögon bruna, som din systers. Jag älskar dig min unika marängtopp! Min "lutt", mitt allt!
Tack för att du fullgör vår familj! Du är vår vilda ängel. Vår kärlek, vårt liv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar