Vaknade av ett ryck. Var är D, var min första tanke. Min andra, shit, vad är klockan. Ungen är hos mamma och pappa och klockan visade halv 1. Paniken lade sig, sakta.
Lunch, lite ansiktsmålning och sen gick jag genom höstlöven ner i stan. Det var 16 grader och solen värmde skönt. Ljuvliga dag. Ju närmare jag kom mina fäöräldrar dessto mer växte saknaden efter D. Mitt lilla sockerplommon.
Jag köpte fika, gjorde ett ärende och mötte upp mamma och pappa med D sovandes i vagnen kl 15. 4 dryga timmar hade jag varit utan min fina tös. Det är ju inte länge. När hon börjar dagis blir det nog längre MEN det dröjer ju än, tack och lov!
Annars kom vi hem kvart över 17. Då var det redan mörkt. Mannen låg och sov, helt utmattad efter jobbet och jag råkade trampa i spilld köttfärssås. Det hade också hamnat på vita mattan. Nu står det 1-1 i klumpighet och tomatröra på mattan. Mannen hade inte ens märkt att han tappat det, när han glufsade i sig resterna från kvällen innan:). Skönt att inte vara den enda som kladdar. En skursvamp och Yes med vatten senare så var fläckarna borta!
Idag vaknade jag och D till ett mulet och disigt Helsingborg. Dimman har liksom hägrat här över i veckor nu. Igår var det rekordvarmt. Idag ser det kallt ut.
Efter lunch ska vi rulla ut. Har bestämt träff med en kollega, Linda och sen ska vi möta upp mamma på stan och köpa en ram till ett förstorat foto på D, som min far ska få på sin födelsedag, imorn.
Vi firar min far med god middag, hela familjen, på söndag. Det ska bli mysigt! Imorn ska vi boka resa till Turklandet. Dags att hälsa på mannens familj. På söndag börjar den muslimska högtiden Bayram. Den varar i 4 dagar, så vi ska fira med vänner till R, nästa vecka.
Nästa vecka ska vi även göra pass till D och ansöka om dagisplats!
Nu har jag gnuggat sömnen ur ögonen och sista kaffet har runit ner längs strupen. Nu är det snart lunch!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar