Jag skulle inte sagt nånting...

Nu är det jag som ligger i förkylningstoppen här hemma, igen! Min make hade det intensivt i söndags och sen har han bara mått bättre. Han har jobbat på och gått i skolan som vanligt och igår hjälpte han sin kollega att flytta. Jag fattar inte var han får sin energi ifrån men jag är glad att han har den!

Lilltrollet ligger och sover middag och jag ska göra lite lunch. Köttfärssås från igår!
Inte för att jag känner nån smak men jag måste bli bättre på att äta regelbundet, sjuk eller ej!

Det är skönt att få gnälla lite och tycka synd om sig själv en stund. Det går ju över.
Idag är det molningt och grått och då kan vi vara inne med gott samvete. D är glad vilket som bara hon får leka och leka och leka:)

Min lilla goa unge. Mitt sockerplommon, mitt allt!

Vi är barfota barn både D och jag