Det började med att D var övertrött och inte ville sova, 10 i 8, på kvällen. Har hon inte sovit minst 90 minuter på dagen är hon helt speedad på kvällen. Jag fick i henne en uns mat, en dusch och tandborstning.
R lägger henne varje kväll. Då brukar jag mysa med och amma mysbebisen, så hon somnar gott i min famn! Det har hon gjort nu i två kvällar. Äntligen, tänkte jag. Det tog 50 minuter innan D somnade, tillslut. Det tog knappt lika länge tills hon vaknade av hostande. Hon fick ligga i mitt knä i soffan. R gick och lade sig. Det hade snöat och han visste att det skulle bli att köra snö, tidigt morgonen efter.
D och jag gick och lade oss halv 12. Halv 1 somnade hon tillslut. Då vaknade bebis och ville amma? Efter det somnade hon om snabbt och jag kände hur jag somnade in. Väcktes av Ds otäcka hosta. Själv sov hon som tur är vidare. Sen höll det på så. Ett par ggr vaknade D men somnade igen. Det gjorde jag också och sov nån sekund.
Halv 4 ville bebis amma igen. En överfull kissblöja fick bytas. Tur man bytt ett par miljoner och kan göra det i totalt mörker! Nu, nu får jag sova, tänkte jag. Men R snarkade så jag skällde ut stackarn. Är så elak mot honom när jag är så trött. Han tog sitt täcke och lade sig på soffan. Där snarkade han ännu högre!! När han tränat snarkar han som mest, vad är upp med det?
Bebis somnade i min armhåla och D sov djupt, NU, tänkte jag! Kvart i 5 ringer Rs tele. Han kommer inrusande i sovrummet. Jag lovar att det kändes som jag stod i Big Bens klocktorn!! Han hann inte svara utan det hann ringa i hans Jobbtele också. Han var kort i tonen mot sin kollega i andra änden. Nog för att jag blir ARG att han kan sova genom allt. Sina egna snarkningar, Ds maraton hostattacker, gråtande barn och ringande telefoner men egentligen är det ju tur en av oss får sova och har energi. Han jobbar hårt! Min fina man. Stackarn med sån elak fru.
På tal om sömn läste jag i "Vi föräldrar", min bibel( patetiskt, jag vet), att den hemmavarande förälderns sömn är lika viktig som den arbetandes. Och detta var skrivet av en manlig läkare. Jag var överraskad och positivt chockad, om man kan säga så. Min man fick denna information en mysig senkväll på tumanhand i helgen. ( de tillfällena är få och kanske borde spenderas med trevligare samtal än reprimander och rekommendationer men dock, viktig info;)). Min man sover likaväl varje natt utan större minne av utskällningar, av elak fru. Tack för det!
Klockan 6 ringde larmet på min tele. Makens back- up väckning. Till ingen nytta, då han var på jobb redan. Kvart över 6, slumrandes i nån skön dröm blev jag åter väckt. Nu tokknackade maken på altandörren. - kan du ta min skimask?!:). Med hans breda leende och snötäckta mössa är det svårt att vara arg. En puss fick jag för besväret. Men mest för att inte vilja mörda honom, tror jag!
Så ja. Nu var det inte länge tills snorig och hostig D ville ha välling och kolla Bolibompa i soffan. Det är bara att svälja kräket som ulkar i halsen av tröttheten och undvika spegelbilden fram till våren! Var finns det en stor sten att krypa under?? Snart hittar ni mig där.
Kom 17 februari, kom semester, kom 20 gradigt Turkiet och 1000 miljoner släktingar som vill passa barn. Kom NU!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar