En hyllning till min bebis

Hon måste vara den mysigaste att somna med. Hon rullar in mot min kropp och ligger med huvudet i min armhåla, sen somnar hon. Det har hon gjort ända sen BB. Det har gått bra att få henne att somna i egen säng men nu vill hon inte det längre. Det gör inget för jag lägger ner henne i sin säng när hon somnat. Sen myser jag lite extra igen när vi ammar ett par timmar senare.

Hon är ljuvlig som få min lilla ängel. Hon har sin systers kiknade skratt och intensiva blick men hon har lite mer finlemmad kropp och renare drag, som sin far. Hon liknar sin syster fast hon ser helt annorlunda ut. När hon får nappen i munnen och ler i mjugg så är hon så lik D att jag nästan tror det är hon. Min man tittade på ett bildkollage vi gjort på D som bebis och satt på hennes vägg. Där trodde han jag bytt ut ett foto på D till G, så lika är dem. Det blir så påtagligt på foto att likheten är större än man tror.

Nu sjunger hon sin klagosång. Hon är trött på att rulla runt i gåstolen. Nu blir det gröt och mys innan jag somnar nära henne igen. Då ska jag dra in bebislukten från hennes huvud och hals och smeka hennes mjuka panna och bara njuta av mitt älskade barn!